Att navigera i livet med astma har varit en kontinuerlig inlärningskurva för mig, precis som med andra saker i livet. Ju mer erfarenhet du har av något, desto mer kunskap och förståelse skaffar du dig. Det har verkligen gällt mig och min förståelse av astma.

Träning är en av de faktorer som utlöser min astma och jag har kämpat länge för att förstå det. När jag som barn upplevde astmasymtom trodde jag att alla andra barn kände samma sak. Jag trodde att alla fick en kall smärta i halsen efter att de sprungit! Jag förstod inte att de andra barnen inte reagerade på motion på samma sätt som jag.

Föga förvånande kände jag mig aldrig som att jag var en av de snabbaste löparna i min klass eller ett av de ”sportiga” barnen. Jag vann inga lopp på friluftsdagarna och jag lyckades inte riktigt med lagsport, eftersom majoriteten av dem ägde rum utomhus och innebar mycket löpning. Kalla dagar var det särskilt svårt att springa utomhus eftersom jag kände tryck över bröstet och andnöd.

Min astma fick mig att känna mig i dålig form

Under tonåren började jag känna igen obehaget som orsakades av motion utomhus. Eftersom jag växte upp med astma hade jag inte så stor erfarenhet av utomhussporter som fotboll. Jag var osäker på min förmåga att idrotta som tonåring, så jag engagerade mig inte i lagsport eller idrottsklubbar.

I skolan var vi en gång tvungna att genomföra ett konditionstest som kallas ”beep-test” som var utformat för att testa uthållighet och övergripande kondition. Det innebar att springa mellan två punkter, medan vi kontinuerligt ökade hastigheten tills våra kroppar gav upp. Naturligtvis hatade jag detta test och det var bara en påminnelse om hur otränad jag var.

Jag ville undvika tung kardiovaskulär träning och utomhussporter så mycket som möjligt. Jag försökte jogga, men kom inte långt förrän den välbekanta kalla smärtan utvecklades i bröstet och halsen, vilket resulterade i att jag behövde en paus. Jag tänkte alltid att det berodde på dålig kondition från min sida, inte på min astma. Så jag bestämde mig för att prova en motionsform som jag kunde njuta av utan att oroa mig för min brist på färdigheter, snabbhet eller hur otränad jag kände mig.

Jag gick på danslektioner ett par gånger i veckan och deltog i årliga föreställningar och tävlingar. Det här var något jag kände att jag var bra på. Lyckligtvis blossade min astma inte upp när jag dansade och det gav mig ett självförtroende som jag aldrig fick när jag testade utomhussporter som barn. På idrottslektionerna testade vi alla möjliga motionstyper –hockey, fotboll, friidrott, aerobics och gymnastik.

Att inse sina astmagränser

När jag gick på college deltog jag i ett motionslopp på fem kilometer. Den här gången bestämde jag mig för att undersöka hur man förbereder sig för denna typ av aktivitet med astma. Så det gjorde jag och var och jag var fast besluten att göra ett bra ifrån mig och att slutföra loppet.

Inom några minuter insåg jag att det inte skulle fungera för mig. Jag började känna ett tryck över bröstet och andningen blev grund och obekväm. Jag hade inget annat val än att sluta springa och efter att ha gått flera kilometer gav jag upp. Jag tyckte det var jobbigt eftersom de jag bodde med (som hade samma träningsrutin som jag) kunde slutföra loppet genom att växla mellan löpning och joggning.

Välja rätt typ av motion

Som ung vuxen fortsatte jag att träna inomhus och deltog i yoga- och pilatespass när jag kunde. Att dansa under tonåren hade hjälpt mig att utveckla den koordination och flexibilitet som behövdes för att vara bra på båda dessa. Äntligen kände jag att jag hade hittat en motionsform där jag kände mig stark och vältränad.

Men jag var fortfarande fast besluten att kunna hantera utomhusträning. Det finns så många välgörenhetsevenemang som motionslopp, promenader och utmaningar utomhus, och jag ville inte behöva undvika dem för alltid.

Så i januari 2019 bestämde jag mig för en ny fitnessutmaning. Min vän är personlig tränare och han skapade ett program åt mig som skulle förbättra min styrka och samtidigt utveckla min övergripande fysiska kondition.

Inledningsvis var jag orolig över de kardiovaskulära inslagen i planen där cykling, löpning, HIIT (intervallträning med hög intensitet) och rodd ingick. Vi började långsamt och byggde upp min uthållighet efter hand. Min astma blossade upp en hel del i början men minskade gradvis när min kondition blev bättre. I slutet av 12-veckorsprogrammet kunde jag knappt tro vilka framsteg jag hade gjort.

Så småningom kunde jag genomföra cykling, löpning och rodd utan att behöva inhalatorn. Detta var en stor bedrift för mig.

Att alltid vara beredd på ett uppblossande

Förra sommaren beslutade en grupp vänner och jag oss för att delta i en utmaning som heter ”Hell and Back”. Det innebar att genomföra olika uppgifter och hinder under ett åtta kilometer långt spår på en bondgård. Efter allt mitt hårda arbete kände jag mig säker på att jag kunde klara utmaningen. Även om jag inte var nervös för att min astma skulle blossa upp, var jag ändå beredd med min luftrörsutvidgande inhalator fastspänd på armen.

En del av utmaningen innebar att man bar en stock uppför en brant kulle och ner igen. På väg uppför kullen kände jag ett tryck över bröstet och andningen blev grund. Jag var fast besluten att fortsätta och fokuserade på det hårda arbete jag hade lagt ner för att förbereda mig för utmaningen.

Att nå toppen av kullen var en stor bedrift för mig. Det lärde mig att astma inte behöver hindra mig från att känna mig vältränad, om jag har rätt inställning och är rätt förberedd. Det påminde mig också om att jag måste vara försiktig och beredd på alla astmasymtom jag kan känna, oavsett hur fysiskt vältränad jag är.

För att vara förberedd på en astmaattack när jag tränar, har jag följande saker i gymväskan:

• Min luftvägsutvidgande inhalator. Jag kontrollerar den regelbundet för att säkerställa att den fungerar och att datumet inte gått ut.
   
• Min telefon. Jag har mina ICE-kontakter sparade i telefonen (nödnummer till närstående).
   
• Handsprit. Gymmet är inte alltid den mest hygieniska platsen. Jag använder handsprit för att minska risken för infektion.

NPS-SE-NP-00028 June 2021